För varje hjärtslag

Tidigt i våras någon gång så blev det bara ljust helt plötsligt efter en lång vinter (som jag iofs inte behövde uppleva då jag var i Kenya 9 veckor av den tiden). Men hur som helst gjorde ljuset allt så mycket enklare. Det var nästan skönt att vakna tidigt på morgonen för att hela rummet strålade av ljus. Och alla långa ljusa nätter - det blir faktiskt aldrig mörkt här vissa nätter och ljuset är fantastiskt. Men nu är höstens första mörker här i Umeå och alldeles nyss när jag gick hem från Kristian så lade jag märke till det och det var mysigt. Något som däremot inte är mysigt är att behöva tänka på att "man kanske inte ska ta gångvägen genom skogen nu när det är mörkt, för man kan ju råka ut för nåt". Jag avskyr det. I helgen som var skedde tre överfallsvåldtäkter i Linköping. Fy fan.