För varje hjärtslag

När jag bodde hemma hos mina föräldrar och gick i skolan var det alltid lite speciell stämning hemma, mamma och pappa skulle tillbaka till jobbet på måndagen och jag och min syster till skolan. Vi åt nästan alltid varma mackor och drack te framför tv:n och kollade på Cosby. När jag blev äldre och gick på gymnasiet hade jag nästan alltid lite ångest på söndagskvällarna, över allt man egentligen borde gjort över helgen, franskläxor, komma ikapp med matten (eller huvudtaget förstå nåt av B- och C-kursen), uppsatser och förbereda elevrådsarbete osv. När jag för första gången flyttade hemifrån och delade lägenhet i centrala Uppsala med Jossan och Karin, då var veckans alla dagar en fest, även söndagar! Jag läste Litteraturvetenskap A och kursen var intressant men samtidigt inte speciellt ansträngande. Den enda av oss som var tvungen att plugga riktigt mycket var Karin som läste Psykologi B. När jag sedan flyttade till Umeå blev söndagarna åter igen lite ångestframkallande. Festerna på Fysikgränd 27 C var som en återkommande följetong både fredag och lördag. Och oftast någon gång mitt i veckan också. Eftersom IKK-programmet är lite mer krävande än Litteraturvetenskap A blev söndagarna åter igen veckans ångestdag. På söndagsmornarna i korridoren vaknade vi, pratade om helgens händelser för att sedan masa oss iväg till Skogis och äta bakisfrukost/fika. Efter några timmar där passerade vi sedan ICA Glunten för att nästan alltid köpa Pepsi Max och något sött och/eller salt. Sedan hem till korren och spendera resten av kvällen i soffan och/eller sängen. Samma ritual nästan varje vecka och samtidigt skolan hängandes i bakhuvudet på allt som borde gjorts och lästs i helgen. Men visst finns det undantag, var femte vecka exempelvis då det vankades hemtentor och salstentor den kommande veckan.  Nu när livet har förändrats lite i och med jobb och samboliv är söndagarna åter igen någon slags dag då man försöker få energi till den kommande veckan, och de dagarna är rätt så sköna de också...