För varje hjärtslag

Ända sedan det beslutades att Musikens hus skulle byggas i Uppsala har jag varit mycket skeptisk. Samtidigt som kommunen drar ner massor på skola, vård och omsorg har de lagt ner åtskilliga med miljoner på detta fula stora hus som enbart förstört omgivningen i ett av Uppsalas finaste kvarter. Jag är verkligen inte emot kulturutövande, tvärtom - mer lättillgänglig teater, musik och annat kulturellt till folket, men detta - nej tack. De som propagerat för ett Musikens hus har alltid pratat om att "närheten till Sthlm kommer göra det så attraktivt" - ja eller hur... Det ska bli mycket intressant och se hur Musikens Hus klarar sig. Hur som helst, nu är åbäket klart.



Det är så fult att jag skulle kunna gråta.. Älskade Vaksala Torg, vad har de gjort med dig?


Så här såg det ut innan förstörelsen - i Bodéns cykelaffär köptes min älskade Helkama-cykel
som jag fick i 20-årspresent av mamma och pappa. Ett kvarter bort på Höganäsgatan
levde jag, Jossan och Karin livet under 1 år!

                                                                                 
                         
                     Jag var ungefär 6 månader första gången jag fiskade kräftor, på bilden är jag några år äldre!

I torsdags tog vi flyget ner och pappa hämtade oss på Arlanda. På torsdagen blev det ganska lugnt, vi åkte förbi Tånga och kollade på brandens förödelser, hemskt att se, inget kvar. Och sen blev det en sväng till Österbybruk, mormor och Films kyrkogård. Sedan hände det inte så mkt annat förutom middag och vin med mamma och pappa. I fredags umgicks vi lite med Frida och sen drog kräftfisket igång klockan 17.00. Det var riktigt roligt, och vädret var helt okej också. Så nu har Kristian klarat av sitt första kräftfiske! På lördagen vaknade jag upp och mådde inte alls bra, hade såklart fått en rejäl förkylning. Vi åkte förbi farmor och farfar en sväng på dagen, fikade och sedan fick vi med oss massor av farmors goda morötter från landet! På kvällen blev det kräftskiva på altanen, mycket gott! Alkoholen trängde bort förkylningen för en stund iaf. Förutom kräftor blev det västerbottenpaj, bröd och ost. Till efterrätt hade Ida gjort en supergod däng-i-bänken (kladdkaka). Ebbot och Majken var såklart helt ljuvliga och Kristian har fått en beundrare i Ebbot och tvärtom. På söndagen var min förkylning ännu sämre, på eftermiddagen åkte vi in till stan för att träffa Kristians faster, vi åt pizza med henne på en mysig kvarterskrog i Luthagen. 18.40 skulle vi ta tåget till Arlanda, vi var där i god tid osv. men såklart  dök inget tåg upp och vi fick inte heller någon information, så Kristian fick rusa in på centralen och kolla vad som stod på datamonitorn och där stod det att tåget hade fått en annan tid - kl.19.10, utan att meddela oss passagerare som redan stod ute på perrongen. Så det var bara för oss att rusa iväg med våra väskor och kasta oss in i en taxi för 380 spänn. Men billigare än att behöva köpa nya flygbiljetter. JÄKLA UL! Men vi hann till flyget iaf. När vi landat ringde jag jobbet och sjukanmälde mig, insåg att det inte skulle gå att jobba. Mår bättre idag, så det blir nog jobb imorgon.

Attans att jag inte kan vara i Stockholm på DN:s utrikesdag, det jag helst skulle vilja höra är Jan Eliasson som jobbar som FN:s sändebud i Darfur och Peter Wallensteen som är professor i Freds- och Konfliktforskning som ska prata om konfliktlösning och slutna förhandlingar. Har varit på föreläsningar där Peter Wallensteen medverkat förr och han är en fantastisk talare och inspirerande för oss studenter som tror (trodde?) att vi kan rädda världen... Något som också hade varit intressant är att få veta mer om vad som sker i Israel/Palestina-konflikten just nu, eftersom DN är så otroligt mesiga i att välja sida och väljer allt som oftast fel sida, tycker jag, men det beror även på vem skribenten är... Jag tror inte att DN tänker låta en av sina ledarskribenter Peter Wolodarski uttala sig i den frågan iaf...

När jag bodde hemma hos mina föräldrar och gick i skolan var det alltid lite speciell stämning hemma, mamma och pappa skulle tillbaka till jobbet på måndagen och jag och min syster till skolan. Vi åt nästan alltid varma mackor och drack te framför tv:n och kollade på Cosby. När jag blev äldre och gick på gymnasiet hade jag nästan alltid lite ångest på söndagskvällarna, över allt man egentligen borde gjort över helgen, franskläxor, komma ikapp med matten (eller huvudtaget förstå nåt av B- och C-kursen), uppsatser och förbereda elevrådsarbete osv. När jag för första gången flyttade hemifrån och delade lägenhet i centrala Uppsala med Jossan och Karin, då var veckans alla dagar en fest, även söndagar! Jag läste Litteraturvetenskap A och kursen var intressant men samtidigt inte speciellt ansträngande. Den enda av oss som var tvungen att plugga riktigt mycket var Karin som läste Psykologi B. När jag sedan flyttade till Umeå blev söndagarna åter igen lite ångestframkallande. Festerna på Fysikgränd 27 C var som en återkommande följetong både fredag och lördag. Och oftast någon gång mitt i veckan också. Eftersom IKK-programmet är lite mer krävande än Litteraturvetenskap A blev söndagarna åter igen veckans ångestdag. På söndagsmornarna i korridoren vaknade vi, pratade om helgens händelser för att sedan masa oss iväg till Skogis och äta bakisfrukost/fika. Efter några timmar där passerade vi sedan ICA Glunten för att nästan alltid köpa Pepsi Max och något sött och/eller salt. Sedan hem till korren och spendera resten av kvällen i soffan och/eller sängen. Samma ritual nästan varje vecka och samtidigt skolan hängandes i bakhuvudet på allt som borde gjorts och lästs i helgen. Men visst finns det undantag, var femte vecka exempelvis då det vankades hemtentor och salstentor den kommande veckan.  Nu när livet har förändrats lite i och med jobb och samboliv är söndagarna åter igen någon slags dag då man försöker få energi till den kommande veckan, och de dagarna är rätt så sköna de också...

Igår såg vi den svenska filmen Darling, den var riktigt bra. Det enda som var lite lite tråkigt var slutet. Jag hade så gärna sett en slutscen på  7-eleven där filmens två huvudpersoner en sista gång skulle fika varsin chokladmuffins och en kopp kaffe. Tyckte att jag kände igen killen som spelar Nico i filmen, och visst hade jag rätt, samma skådespelare som spelade Mårten i Ebba och Didrik!

                                                                                     

Visst känner ni igen de där ögonen?

Bröllopet mellan Katrin Zytomierska och Alex Schulman förra helgen har väl inte undgått många och jag kan inte låta bli att beundra Katrins fantastiska bröllopsklänning!

Apropå författarbråket som pågår just nu i media: Gubbarna Ernst Brunner och Leif G.W Persson (bland många andra gubbar) attackerar de så kallade deckardrottningarna bl.a. Camilla Läckberg, Åsa Larsson och Mari Ljungstedt med bl.a. att den svenska skönlitteraturen och romanen är i stor kris. De menar att bokförlagen bara satsar på deckardrottningar och annan "enklare litteratur". I DN går det att läsa om gubben Brunner: "Han berättar att han på senare år har träffat många författarkollegor som oberoende av varandra har funderat över att sluta skriva." Och detta på grund av dessa deckardrottningar som tar sån stor plats. Herregud, man kan ju bli upprörd för mindre, sluta skriv då! Jag har alltid läst böcker och jag har nästan alltid blandat ordentligt i de olika litteraturstilarna. Jag läser både så kallad "svårare litteratur" och "enklare litteratur". Min favoritförfattare alla gånger är Joyce Carol Oates. Jag har både läst Brunner och Leif GW Persson men jag läser även de så kallade svenska deckardrottningarna! Och tack och lov att litteraturscenen i Sverige äntligen har fått in lite kvinnligt blod som är där för att stanna och att synas! Jag tror att det hela egentligen handlar om att det svider och sticker i författargubbarna i övre medelåldern på grund av att de inte får lika stor plats i media som tidigare på grund av dessa deckardrottningar som både syns i media och ligger högst upp på böckernas försäljningslista. Just nu läser jag Åsa Larsson "Svart stig" och den är riktigt bra skriven, både språkligt och spänningsmässigt. På min väntesida på bibliotekets hemsida står jag i kö för dessa författare: Maria Sveland, Ronnie Sandahl, Åsa Linderborg, Stieg Larsson. Maria Sveland och Åsa Linderborg har blivit kritikerrosade för sina debutböcker i både DN, SVD och kvällspressen, undrar varför Brunner och gänget inte nämner dessa författare? Eller Susanna Alakoskis underbara debut Svinalängorna? Kan det vara för att de är kvinnor och i så fall faller utanför deras mall på bra och dålig litteratur? Så länge dessa män fortsätter att kläcka ur sig dessa korkade kommentarer får de gärna sitta kvar i sina skrivkammare....

Har en skön lördag hemma idag. Vi sov länge och sedan bakade dinkelscones och åt frukost länge. Dock fick vi ingen DN idag. Så himla typiskt att när man väl har tid att läsa tidningen, då kommer det ingen. DN har uteblivit ganska många lördagar nu så jag blev arg á la Karin och ringde DN. Pratade med en trevlig kvinna som kunde se att vi anmält att vi inte fått DN under många lördagar, och DN har därför skickat meddelande till distributören alla dessa gånger, men den vänliga kvinnan kunde också se att distibutören inte svarat på något av dessa, så klart. DN-kvinnan har försökt få tag på distributören utan något resultat, så även hon lät irriterad när hon ringde upp för en stund sedan. Hur svårt kan det liksom vara att dela ut tidningar? Okej om man nu glömmer nån dag, men flera gånger på samma adress samtidigt som man får påpekanden att man missat att dela ut tidningen på en viss adress...  Hur som helst blev frukosten mycket god iaf!

                                                                        

Hade en mycket trevlig kväll igår, det blev middag på Sjöbris! Det var mycket folk ute på stan eftersom det är Rix FM-festival här i helgen. Allt var perfekt förutom ett sällskap på 8-10 personer som satt bakom oss och var riktigt onyktra redan 18.30 när vi kom. Fulla och odrägliga vuxna människor i 40-års åldern måste vara bland det mest jobbiga och pinsamma som finns. Vid bordet framför oss satt ett sällskap med barn i tonåren, den yngsta tjejen som kanske var 11 år tittade storögt på de odrägliga vuxna och såg ut att tänka, "får man bete sig sådär"? När det odrägliga sällskapet äntligen lämnade båten drog alla andra, både gäster och personal en lättnadens suck. Till middag blev det för min del grillad Holmölax med färskpotatissallad och för Kristian blev det Karl Johan-pasta, drycken blev en kanna McPherson Shiraz, mycket gott!

Äntligen fredag!! Har haft en bra vecka med mycket jobb, men har hunnit med lite annat också, bl.a. käkade jag, Sara och Hilde middag på TC i onsdags och det blev även lite rosévin och öl! Eftersom hårddisken på huvuddatorn på jobbet kraschade i tisdags, har vi haft fullt upp, men idag  kom vi äntligen ikapp med alla rapporter och utredningar, så himla skönt! Ikväll ska vi ut och äta på stan och sen får vi se vad som händer. När Kristian kom hem från jobbet för ett tag sedan hade jag fixat drinkar och lite snacks. Annars så blir den här helgen ganska lugn tror jag, vi ska väl försöka ta oss iväg till Nolia på lördag eller söndag. Men priorietet nummer 1 den här helgen blir sömn och vila!