Jag har sett dig när du vandrar
Mitt humör passar verkligen till denna söndag, jag är både sentimental och gråtmild. I fredags fiskades det kräftor och igår var den traditionella kräftskivan för familjerna Eklöf och Krantz. Kräftskivan innehöll utmärkt goda kräftor, ljuvliga smördegsinbakade ostsnittar, västerbottenpaj och hel del flytande drycker. Majken sjöng Lalehs Bjurö klubb och jag fick tårar i ögonen. Idag åkte även min käre far tillbaks till Peking. Hans fem semesterveckor här hemma har bokstavligen susat iväg. Om två veckor är det mammas tur att bege sig tillbaks. Även fast jag det här året har spenderat mer tid med mina föräldrar än vad jag gjort på flera år under tiden jag bodde i Umeå, kändes det sorgligt när pappa for iväg i taxin. Det är det där med att man faktiskt inte kan träffas hursomhelst, nästa gång vi ses blir i jul. Just idag känner jag hur jäkla glad och tacksam jag är för min familj och mina vänner. Vad vore jag utan er?