För varje hjärtslag

Igår flyttade min mormor flyttat från sitt hem som hon bott i över 50 år, samt 2 generationer innan dess. Det är inte få minnen jag har från Gimogatan i Österbybruk. 26 år närmare bestämt, men jag som alla andra minns väl inte allt. Men det jag minns är allt från bad i diskhon, uppträdanden för mormor och morfar i vardagsrummet, springa barfota över gruset för att hinna in och svara i telefon, ligga ute i det gröna gräset i den trädgård som var världens finaste en gång, vara ute med morfar i båten och ta upp nät och faschineras över näckrosorna som faktiskt fanns i dammen en gång, plocka bellisar som fanns överallt och göra buketter till mormor, komma ner till en frukost bestående av mjölk och nyplockade hallon från den buske som var den bästa nånsin under sina gladaste dagar. Helt enkelt har en av de gamla smedjebostäderna i Österbybruk betytt väldigt mycket för mig.  Hur som helst har mamma rapporterat under den gångna veckans flytt, det tar tid att flytta och minimera ett helt hem och än är det inte klart. Men mormors nya lägenhet rapporteras vara mycket fin och hon har fått en ny säng som heter Karin. Inte illa. Ser fram emot att komma hem i oktober och se alla gamla saker och minnen i en helt ny omgivning. Men hjärtat finns alltid kvar på Gimogatan.

Ett av de identiska husen på Gimogatan.